Roslagshagar startade år 2001 med arbetsmetoden att genom samverkan restaurera och återuppta skötsel av ängar och hagar vid Upplandskusten. En stor del av finansieringen erhålls genom nära samverkan med Världsnaturfonden WWF. Roslagshagar fungerar som ett paraplyprojekt för flera delprojekt och verksamheter. Samverkan sker med många parter, där mark- och djurägare är viktigast.
Roslagshagar verkar för att bevara och utveckla norra Upplandskustens värdefulla natur med många ovanliga växter, djur och miljöer, samtidigt som lantbrukare och boende ges möjlighet till extra inkomster. Hagmarkerna är en resurs som kan generera extra inkomster till företaget, till exempel genom produktion av naturbeteskött, naturturism, rekreation och hälsovård, kulturaktiviteter och kunskapsutveckling. Ett välskött kulturlandskap gör dessutom att fler människor är intresserade av att bosätta sig i området.
De övergripande målen är att
-
Skapa förutsättningar för långsiktig skötsel av naturbetesmarker
-
Stimulera till bevarande av biologisk mångfald och produktion av nischprodukter från ängs– och hagmarker (till exempel naturbeteskött)
-
Öka kunskapen om natur– och kulturvärden i jordbrukslandskapet
-
Öka tillgängligheten till ängs– och hagmarker i området
Målgrupp
Verksamhetens målgrupper är i första hand mark- och djurägare i Uppsala läns kust och skärgård men vi vänder oss också till allmänheten, och då främst besökare i området.
Höga biologiska och kulturhistoriska värden
Norra Upplandskusten och dess skärgård har ett unikt kulturlandskap, även sett ur ett internationellt perspektiv. Det småbrutna jordbrukslandskapet med lång traditionell skötselhistoria har tillsammans med hög kalkhalt i berggrunden och skärgårdens klimat gjort att området har en mycket hög biologisk mångfald. Ogödslade hagar och ängar är de miljöer där man hittar flest arter i vårt land. Åtminstone 600–700 kärlväxter, av de totalt cirka 1700 som finns i Sverige, kan förekomma här. En förutsättning för hagmarkernas bevarande är betande djur, vilket förutsätter ett levande jordbruk. Ett av de absolut största hoten mot den höga biologiska mångfalden i området, liksom mot de kulturhistoriska värdena, är nedläggningen av jordbruk och ett upphört bete. Sedan mitten av 1900–talet har stora arealer betes- och slåttermarker övergivits i hela landet, skogsbete har upphört och åkermarker planterats med skog. I kust– och skärgårdsområden i Uppsala län har nedläggningstakten gått något långsammare, och fortfarande finns många djurgårdar kvar i vissa trakter.