Gamla träd kan verkligen fascinera oss! De är ofta magnifika att beskåda och de är spännande historiebärare för att de har varit med så länge. Gamla, spärrgreniga träd förknippar vi med ett äldre kulturlandskap, såsom gamla betesmarker, alléer, parker och lövlundar, men de hör också helt naturligt till det Uppländska skogslandskapet.
Ett gammalt träd rymmer en hel organismvärld, livsmiljöer för 1000-tals arter. På en enda gammal ek kan det finnas 1000 olika arter! En del fåglar, svampar, fjärilar och skalbaggar är stora och iögonfallande. Men de allra flesta arter, lavar, mossor och insekter, är små, oansenliga och gömda.
Många arter är specialiserade, de är knutna till ett visst trädslag eller en speciell livsmiljö som bara uppstår på riktigt gamla träd. De lever t.ex. på barken, i barken, i grenverket, på bladen, på dött trä, på döende trä, på rötterna, i rötterna, inne i trädet, osv. Många av de gamla trädens arter är dessutom beroende av ljus och värme och är därför knutna till det öppna eller halvöppna landskapet.
De gamla träden har minskat drastiskt och är idag en hotad naturtyp. Många av de arter som är knutna till dessa träd är därmed hotade. Många gamla träd har avverkats eller skadats när tätorter och vägar byggts ut och när jord- och skogsbruket bedrivs mer storskaligt och rationellt. En annan mycket viktig anledning är igenväxning av marker som tidigare varit halvöppna betade hagmarker eller slåtterängar. Gamla träd som har stått i ett öppet eller halvöppet landskap dör när skogen sluter sig kring dem.
Upplandsstiftelsen arbetar kontinuerligt med åtgärder för att förbättra livsmiljön för värdefulla träd i det Uppländska landskapet. Detta gör vi dels i våra områden som vi förvaltar, som på Tedarön utanför Enköping, i Kalmarnäs utanför Bålsta eller Bredforsen vid Söderfors, dels i våra landskapsprojekt i trakterna kring Länna, Roslagen, sjön Vällen och längs nedre Dalälven. Arbetet med att rädda gamla träd har under många år stötts av Länsstyrelsens särskilda medel för värdefulla träd.