Svartoxen är en urskogsrelikt som i Uppland har några av landets bästa förekomster. I vårt arbete med att försöka bevara arten ingår både att skydda gammelskog och försöka övervaka dess utveckling och status i de trakter där den förekommer: främst vid nedre Dalälven och Vällen-området.
Svartoxe Ceruchus crysomelinus lever i urskogsartade granskogar, där larven utvecklas i gamla lågor med rödmurken ved. Arten har dålig spridningsförmåga och räknas till urskogsrelikterna. Svartoxe är klassad som starkt hotad (EN) i den nationella rödlistan. Huvuddelen av den kända svenska populationen finns i Uppsala län. Nästan alla lokaler är belägna vid nedre Dalälven eller i Vällen-området.
Inventeringar bekräftar att svartoxen är en ytterst sällsynt art. Inga nya förekomstområden liknande nedre Dalälven och Vällenområdet har kunnat konstateras. Den enda lokal som tillkommit ligger bara en kilometer från en tidigare känd förekomst. Chansen att hitta nya lokaler för arten i regionen bedöms som små och mörkertalet är sannolikt litet. Som en följd av detta framstår de idag kända lokalerna som värdefullare än någonsin.
Uppföljning av den utplantering av svartoxe som Upplandsstiftelsen genomförde på 1990-talet i naturreservatet pansarudden vid sjön Vällen visar att stora mängder död ved i form av gamla vindfällen krävs för att just den typ av ved svartoxen vill ha ska uppstå. Den sprider sig mycket dåligt och de flesta nyfynden från Pansarudden är endast ett 10-tal meter från utsättningsplatsen nästan 20 år senare. Vill du veta mer om svartoxen kan du läsa rapporterna till höger.