Trädslaget asp är ett av våra träd som har störst ekologisk betydelse i skogslandskapet. Den är särskilt eftertraktad av vilt som älg, råddjur, bäver och hare och den mjuka veden gör den lämplig för hackspettar att hacka ut bohål i – hålträd som sedan används av många andra djur.
I Uppland finns ovanligt mycket asp och landskapet är känt för den rika mångfalden av växter och djur som lever på asp. Det gäller särskilt insektsfaunan och det är därför logiskt att vår landskapsinsekt är cinnoberbagge (Cucujus cinnaberinus) som föredrar asp framför alla andra trädslag. Cinnoberbaggen klassas som hotad och i Sverige finns den idag bara kvar i Uppland. Några andra ”asparter” är skalbaggarna aspsplintbock (Leiopus punctulatus) och aspbarkgnagare (Xyletinus tremulicola), som i Sverige har sina största populationer i landskapet Uppland. Alla tre arterna finns med i åtgärdsprogrammet för hotade arter (ÅGP), och två av arterna är också med i art- och habitatdirektivet.
Upplandstiftelsens arbete omfattar några av landets bästa lokaler för nämnda arter med en i övrigt rik aspfauna och flora. Syftet är att bevara och gynna dessa arter genom skydd och skötsel av asprik skogsmark. Vi försöker också följa arternas utveckling och status i de trakter där den förekommer, främst vid: nedre Dalälven, Mälaren, Länna-trakten och Vällen-området. Arbetet med hotade arter knutna till asp sker i samverkan med markägare och myndigheter som Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen.
Aspsplintbock, en liten sällsynt långhorning som lever i klena aspgrenar på grova träd. Foto: Olof Hedgren.
Larven till cinnoberbagge är liksom själva skalbaggen mycket platt och bärnstensfärgad. Foto: Pär Eriksson
Gamla aspar som blåst ner är viktiga för många arter i skogen. Foto: Pär Eriksson
Hackspettar föredrar att hacka ut sina bon i aspar. Hålträd som sedan används av andra såsom svart vit flugsnappare. Foto: Pär Eriksson