Som ett av de mer centrala motiven till bildandet av Upplandsstiftelsen framhölls behovet av att freda biologiskt värdefulla natur- och friluftsområden. Tillgången på besöksvänliga och fina naturområden ansågs på 1970-talet vara en viktig del i det förebyggande folkhälsoarbetet liksom behovet av att värna flora och fauna. Dessa motiv är minst lika aktuella i dagsläget.
Genom åren har vi medverkat till att stora arealer skog och andra trädbärande marker har skyddats för framtiden i Uppsala län. Här kan bland annat nämnas Härjarö, Kallriga, Gåsholmen och Pansarudden. Tillsammans med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket ingick stiftelsen år 1995 ett flerårigt samarbete där vi hade som uppgift att inventera och avgränsa biologiskt rika områden samt ta fram förslag till skötselplaner och beslut. I många fall ingick markägarkontakter och deltagande i inledande förhandlingar. Genom detta samarbete fredades omkring 40 naturreservat i länet.
I en ny naturvårdspolicy år 2007 beslutade stiftelsens styrelse att tona ner arbetet med rena skogsobjekt till förmån för areellt mindre områden med olika naturtyper. Närhet till människor och ökad tillgänglighet lyfts i ännu högre grad fram liksom bad- och strövmöjligheter. Från den här tidpunkten har samarbetet med länets kommuner blivit allt viktigare.
Man kan på goda grunder påstå att landstingets syfte med bildandet av stiftelsen fått mycket god utdelning i form av avgörande insatser för att freda många av de mest värdefulla naturområdena i Uppsala län. Detta har förstås stor betydelse för den biologiska mångfalden men erbjuder också nuvarande och kommande generationer fantastiska möjligheter att ströva i unika skogar med ur- och naturskogens rika variation av växt- och djurliv.