I det svenska skogslandskapet är linden är ett av våra mest sällsynta trädslag. Däremot förekommer lind ofta i parker, alleér och kring byggnader som herrgårdar och kyrkor. Det finns flera arter i landet som bara förekommer på just lind. En sådan specialist är svampen linddyna. Den växer bara där det finns riktigt gamla träd och vanligen på grova stammar eller grenar som nyligen ramlat av kronan. I sin tur finns det flera skalbaggsarter som tycks vara helt beroende av linddynan. Lindynan är mycket sällsynt och rödlistad, vilket naturligtvis även gäller för de skalbaggar som lever på svampen. Ytterligare ett antal insekter är mer eller mindre beroende av lind. Det gäller till exempel den vackra lindbrokmalen. För att bevara några av de mer hotade ”linddjuren” har Naturvårdsverket tagit fram ett så kallat ”åtgärdsprogram” som gäller ett antal sällsynta skalbaggar som lever på lind. Under senare år har samarbetet med Länsstyrelsen blivit en viktig del i arbetet där anslag från Åtgärdsprogram för hotade arter har möjliggjort flera insatser.
Lindbrokmal. Foto: Pär Eriksson
Linddyna i Bredforsens naturreservat. Foto: Pär Eriksson
Upplandsstiftelsen har under flera år arbetat med inventering och åtgärder i värdefulla lindmiljöer i länet. Arbetet har främst varit fokuserat till våra landskapsprojekt vid Länna, Vällen samt nedre Dalälven.
Vi har genomfört en rad inventeringar i Länna trakten som rör Funbo, Almunge och Rasbo socken. Förekomster av grova lövträd har kartlagts under lång tid, en aktivitet som sedan fortsatt genom Länsstyrelsens arbete med Åtgärdsprogram för värdefulla träd i kulturlandskapet. I dagsläget är över 2 000 gamla lövträd registrerade. Förekomsten av lind är här som överallt liten, men i relation till länet i övrigt, ändå betydande. Genom Upplandsstiftelsens arbete har det framkommit att trakten hyser en rik fauna och flora knuten till lind.
Kring sjön Vällen finns kanske landets största naturliga förekomst av skogslind. Tidigare bekämpades linden här, som alla andra lövträd, och därför finns få riktigt gamla träd kvar. Upplandsstiftelsen har under lång tid fört en dialog med de skogsbolag som verkar i området och numera tas i regel god hänsyn till den unika lindförekomsten och ny lindskog är på väg att etablera sig här och var.
Vid nedre Dalälven förekommer också en hel del lind på vissa marker. Men statusen för arter knutna till lind har inte varit helt klarlagd. Därför har vi genomfört inventeringar i området för att försöka klarlägga situationen, se rapporter som går att ladda ner.