Längs de rullstensåsar som korsar länet finns öppna, torra biotoper där både växt- och djurliv skiljer sig från det övriga landskapet. På senare tid har man särskilt uppmärksammat sand- och grustäkter som intressanta miljöer för flera ovanliga och hotade organismer. Grustag som man vid första anblicken ser som fula sår i naturen har upptäckts vara en av de viktigaste livsmiljöerna för bl.a. den sällsynta bibaggen (Apalus bimaculatus).
Bibaggen är en centimeterstor skalbagge med spännande ekologi. Artens larver är beroende av, och parasiterar på, vårsidenbiet (Colletes cunicularis) som bygger sina bon i sand. Bibaggen lever också i sandiga miljöer och kryper på våren fram så fort snön har smält för att para sig. Baggarna lever dock bara en kort tid och hinner ofta dö innan vårsidenbina börjar flyga. Därför är det inte helt klarlagt hur bibaggens larver hittar vårsidenbinas bon. En teori är att larverna "liftar" med vårsidenbina. Bibaggehonan hamnar ofta på rygg när hon dör och likar då ett bi. Om ett vårsidenbi sedan försöker para sig med bibaggehonan kryper larverna upp på biet och "liftar" till platsen där bina har sina bon.
Upplandsstiftelsen har under flera år arbetar tillsammans med Länsstyrelsen i Uppsala län med åtgärder för hotade arter i sand- och grusmiljöer.
Ytterligare publikationer finns bl.a. i Entomologisk Tidskrift:
Lönnell, N. & Edelsjö, J.: Bibagge Apalus bimaculatus i Södermanland och södra Uppland - en fråga om att vara på rätt plats vid rätt tid. Entomologisk Tidskr. 125: 161-169.