Den slåttergynnade och kalkälskande ängsskäran är en växt som på grund av jordbrukets mordernisering missgynnats så kraftigt att den hamnat på den nationella rödlistan. Idag finner man ängsskäran oftast i miljöer som vägkanter, kraftledningsgator och skogsbryn som inte hävdas. Den lilla fjärilen ängsskäreplattmal Agonopterix bipuctosa, som är helt beroende av ängsskäran som värdväxt, har därigenom fått allt mindre livsutrymme. Sannolikt har arten historiskt sett haft en stor utbredning i det småskaliga jorbrukslandskapet med slåtterängar och exstensivt utmarksbete.
Ängsskäreplattmalen påträffades i Sverige för första gången 1966, på en lokal utanför Enköping. Utbredningen i Uppland är splittrad på en sydvästlig och en nordostlig population utan kontakt med varandra. Den tycks ha försvunnit från Uppsala-trakten där den fanns för några decennier sen. Idag är den känd på cirka 20 olika platser i Uppland, främst kring Järlåsa-Morgongåva samt i Hållnäs. Den finns även på några platser i Skåne, Blekinge, Östergötland och Öland.
Upplandsstiftelsen bedriver sedan flera år tillbaka ett aktivt arbete i samverkan med Länsstyrelsen för att bevara ängsskäreplattmalen i Uppsala län. Några lokaler förekommer i de områden vi förvaltar eller ingår i Upplandsstiftelsens landskapsprojekt Roslagshagar/ Hållnäshagar/Mälarhagar. I arbetet ingår inventering av värdväxtlokaler för att eventuellt finna nya lokaler, övervakning av artens utveckling och status, ekologiska studier, restaurerings- och skötselåtgärder. Även information och samråd med markägare ingår i arbetet, liksom långsiktigt skydd av lokalerna. En sammanfattning av arbetet finns i en rapport som publicerades år 2016 och som kan laddas ner till höger.