Den slåttergynnade och kalkälskande ängsskäran är en växt som på många håll missgynnats kraftigt den senaste hudraårsperioden på grund av jordbrukets mordernisering. Ängsskäreplattmalen Agonopterix bipuctosa som är helt beroende av ängsskäran som värdväxt, har därigenom fått allt mindre livsutrymme. Sannolikt har arten historiskt sett haft en stor utbredning i det småbrukade jorbrukslandskapet med slåtterängar och exstensivt utmarksbete.
Ängsskäreplattmalen påträffades i Sverige för första gången 1966, vilket var på en lokal utanför Enköping. Idag är den funnen på cirka 20 olika platser i Uppland. Den går även att finna på några platser i Skåne, Blekinge, Östergötland och Öland.
Upplandsstiftelsen bedriver sedan flera år tillbaka ett aktivt arbete tillsammans med Länsstyrelsen för att gynna ängsskäreplattmalen i Uppsala län. Arbetet omfattar lokaler i östra/nordöstra Uppland och Heby och Enköping som ingår i Upplandsstiftelsens landskapsprojekt Roslagshagar/Hållnäshagar/Mälarhagar eller som förekommer i Stiftelsens förvaltade områden. I arbetet ingår inventering av värdväxtlokaler för att eventuellt finna nya lokaler, övervakning av artens utveckling och status, ekologiska studier, restaurerings- och skötselåtgärder. Även information och samråd med markägare ingår i arbetet, liksom långsiktigt skydd av lokalerna.